.

Jag har accepterat att jag är skitful, konstig och ganska "mullig". Men JA, om någon säger att jag är fet så tar jag åt mig, svälter mig själv i några dar tills jag inte klarar det mer ochom någon säger att jag är ful så kan jag stanna hemma instäng för att jag inte vill visa mig själv.

15år idag. "yeey".

ett grymt album, sitter och spelar det om och om igen, just nu lyssnar jag på Holiday. Jävligt härligt liv detta är.

Jag är klar med min prao nu, två dagars ledighet helt ensam då alla jobbar, går i skolan eller praoar. Tänker utnyttja denna tid. Jag ska spela guitarr och piano, dansa, sjunga, handla present till Hanna, plugga och göra det jag gör bäst; existera.

det är för dent för att spela, min familj sover. Men jag bara sitter här tyst med guitarren i mitt knä och tänker;

Ibland träffar man - då syftar jag mest på mig själv då jag inte har inblick i era hjärnor, själar eller hjärtan (tyvärr) - någon person/några personer som man utan någon egentlig anledning vill öppna upp sig själv för, som får en att vilja våga.

Har alla dessa gamla härliga låter på hjärnan. Vad vore väll detta liv utan musik? Jag frågade en gång en kille vad för sorts musik han gillade, då svarade han, jag lyssnar inte på musik.

var i kyrkan ikväll, målade med textil färg och kom på att jag hade det hemma så jag fortsatte efter kyrkan. Resultat; en vit tjocktröja som det står THINK HAPPY THOUGHTS på - en MCR sak - , ett linne som det står "LOOK ALIVE SUNSHINE" på framsidan på och My Chemical Romance och NA NA NA skrivet överralt på baksidan - dessa även MCR relaterade- och slutligen två vita strumpor med glada gubbar på....

inser att jag inte har skrivit här på några dagar - varför? jo för att jag går i fucking nian. De sekunder då jag faktiskt inte pluggar spenderas på dans, guitar och allmän träning. Så att skriva på denna "ursäkta mig" dumma lilla blogg är inte precis högs upp på min prioritets lista. Jag försöker även vara lite mer kreativ och spelar guitar i timmar, ritar (Jaa jag, Alida Tara Miranda Fast, kan ertappas ritandes), gör dans koreografier till oftast MCR eller Green day låtar och läser - i timmar-, å andra sidan har läsningen alltid varit där. Jag har alldrig träffat en sån bokmal som mig, jag läser en bok per dag oftast om den är bra, kan dock sega mig om jag inte gillar boken.

Ibland har jag sådana dagar då jag känner att jag bra vill bryta ihop. Allt känns så deprimerande och jag orkar inte med någonting, känner ingen lust att föra en normal och artig konversation över huvud taget. Jag går runt och surar, instäng i mig själv och låter ingen komma in, jag finner fel i allt och vägrar blankt att ta emot komplimanger.

Dessa dagar får jag lätt utbrott, blir helt plötsligt utan någon egentlig anledning förbannad på någon och tar ut min aggression på den personen. Eller så sätter jag mig ner på golvet i skolans toalett och bara stirrar på den blanka väggen och tycker synd om mig själv, kanske muttrar jag något om hur alla vill mig illa och om hur jag inte är bra på något alls.

 

Det är väldigt lätt att tänka så, att bara sluta bry sig och finna fel överallt. Det är lätt att tro att alla vill en illa och att det inte är någon ide att ens försöka, för man kommer ändå misslyckas. Men det blir lite tråkigt i längden.

 

En kväll för några veckor sedan så skulle jag gå och lägga mig, det hade vart en av de där dagarna då jag inte känner någon lust att resa mig upp ur sängen över huvud taget eftersom jag ändå inte kommer att ha kul och då kan jag ju lika gärna ligga här i sängen och sova.

Då kände jag bara helt plötsligt att nej, nu får det vara nog! Jag har en begränsad tid här på Jorden och jag tjänar inget på att sitta i min egna lilla vrå och sura medan värdefull sand rinner ut i timglaset. Jag tänkte att det är mycket skönare för mig och min omgivning om jag är på glatt humör, om jag ler och vinkar även fast jag egentligen inte känner mig så pigg. Att om jag faktiskt gör så, så resulterar det i att jag faktiskt blir på bra humör och har kul och tar vara på vartenda sandkorn.

 

Tyvärr kom jag på detta först då jag skulle sova, vilket resulterade i att jag blev så glad och mådde så bra att jag inte kunde somna på många timmar och nästa dag gick jag till skolan med tunga steg och kände mig trött och sur. Men så började jag helt plötsligt le och räta på ryggen där jag gick, jag mindes vad jag hade tänkt på kvällen innan och det gjorde att jag faktiskt blev glad och under hela dagen så hittade jag massor av fantastiska egenskaper hos personer i min omgivning, istället för att gå där och sura.

 

Så jag råder er att göra detsamma, le även fast jorden rasar samman, le även fast du hellre skulle vilja sitta vid en annan person vid just det tillfället och le även fast du hellre skulle vara i din egen lilla vrå och tjura. Le hela tiden för glädje, skratt och leenden smittar, det kan smitta din själ och ditt hjärta.